Allergier gör det svårt att koncentrera sig. Det kliar och man får rinnande näsa och rinnande ögon. Andningen blir väsande, och utöver det finns en lång rad andra irriterande symtom.

De exakta orsakerna är fortfarande område för intensiv forskning, men en stark genetisk komponent är säkerställd. Man vet idag tillräckligt för att minska problemen – om än inte att få dem att försvinna.

Alla allergier har att göra med en överreaktion i immunsystemet, som normalt producerar histamin, prostaglandin och andra föreningar. Resultatet av allergi är svullna membraner som genererar de bekanta symptomen.

Pollen och mögel är vanliga allergener. Katt och, i mindre grad hund, är två andra. Dammkvalster, särskilt deras avfall och ruttnande kroppar, tillför proteiner för vilka många är allergiska.

Matallergi är ibland svår att skilja från ren födoämnesintolerans. Men de är nog så verkliga och drabbar miljoner. Ägg, jordnötter och andra livsmedel ger diarré eller illamående om man är känslig.

Spindelbett, även från helt ogiftiga djur, orsakar smärta och svullnad utöver det vanliga. Bi och getingstick kan ge allvarliga problem för de som är allergiska mot giftet, bland annat anafylaktisk chock.

Även lindrigare symptom är välkända om man lider av kontakteksem och andra hudallergier. Nässelutslag, eksem och andra besvär är alltför välkända.

För alla dessa och många andra finns symtomlindring och för vissa finns även olika sätt att långsiktigt eliminera riskerna.

Minskad kontakt med allergener är bra hjälp. Ett sätt är att öka städningen i hemmet. Ett annat är att minska luftburna allergener genom att använda luftrenare. Båda metoderna hjälper, säkert och effektivt.

Men när detta inte räcker behövs läkemedel.

OTC antihistaminer såsom Benadryl och Claritin är välkända och används på säkert sätt av miljoner varje dag. Även hydrokortisonkrämer som Cortaid lindrar. Det finns även starkare versioner av dessa läkemedel på recept. Prednison hjälper för många.

Även långsiktiga lösningar utvecklas. Immunterapi i form av allergisprutor har använts med stor framgång. Läkare kan injicera allergiker med extrakt eller en genetiskt modifierad version av en allergen. Det utbildar gradvis immunsystemet att bättre skilja vän från fiende och vidta erforderliga åtgärder mot allergena ämnen.

På lång sikt kan ökad förståelse för allergier mycket väl producera genterapier som t o m eliminerar möjligheten till en reaktion. Framsteg inom genetisk vetenskap skapar fantastiska ting.

En dag kan vi kanske se tillbaka på allergier på samma sätt som polio. Under tiden kan sympati och rätt behandling hålla denna olyckliga genetiska besynnerlighet nere på mindre än störande nivå, så att de drabbade kan gå vidare med sina liv.

Ett allergen är ett ämne som förorsakar en allergisk reaktion. Det låter komplicerat. Lite enkel vetenskap reder ut begreppen.

Kroppens immunförsvar frisläpper antikroppar mot något den ser som ett främmande ämne. Bakterier, virus och även transplanterade organ har en genetisk ”signatur”, som inte svarar mot individens. Så de ses som något främmande, något som kroppen skall eliminera.

För att göra det, flyttar vita blodkroppar till området där det främmande ämnet finns. I fråga om ett allergen, rör det sig vanligtvis om proteiner som exempelvis pollen eller de som finns i vissa livsmedel som mjölk eller jordnötter. De vita blodkropparna ordnar då frisläppandet av histaminer och enzymer i vätskan som omger det främmande proteinet.

Därefter spelar nästa faktor in i den allergiska reaktionen.

Av skäl som inte helt klara men som har att göra med genetisk faktor, kommer immunsystemet hos vissa individer överreagera. Det producerar alltför mycket allergenbekämpande ämnen, och alltför länge. Resultatet är välbekanta rinnande ögon, klåda, rinnande näsa och andra allergisymptom.

Känsligheten är inte nödvändigtvis kopplad till en viss nivå. Upprepad exponering under en tid kan bygga upp en allergisk reaktion. Tänk bara till exempel på dammallergi.

Vi inandas damm hela tiden. Vissa kan göra det hela livet utan mer än en vanlig nysning. Kroppen filtrerar ut material och allt fungerar som vanligt. Men damm bär även dammkvalster, som har proteiner i sitt avfall. Med tiden kommer en del människor gradvis skapa ett alltför starkt immunförsvar som reaktion på dessa proteiner.

Den bakomliggande genetiska faktorn är inte exakt identifierad. Men statistiskt sett är det känt att allergier brukar ärvas i släkter. Fortfarande finns miljömässiga faktorer – utöver blotta närvaron eller frånvaron av allergener – som spelar roll.

Exempelvis ammade barn tenderar att ha färre allergier, även inom kända riskfamiljer. De första veckorna efter födseln är barnets immunförsvar inte är fullt utvecklat. Mödrar stöder processen genom modersmjölken, som levererar antikroppar barnet ännu inte kan skapa på egen hand.

Det kan tyckas att magsyran skulle förstöra hjälpsamma antikroppsproteiner i bröstmjölk och råmjölk. Men jämfört med vuxna har barn betydligt lägre magsyra. En procentandel prolaktin och andra hjälpsamma föreningar överlever därmed barnets matsmältning. Processen får också draghjälp av det faktum att immunproteiner har glykosylerat, ett slags omslag som skyddar dem från att brytas ner i barnets mage.

Fullständiga orsaker till allergiska reaktioner är fortfarande föremål för pågående forskning. Men det finns mycket man kan göra för att minimera riskerna. Men innan vi utvecklar det ämnet, behöver vi lära mer om hur immunsystemet fungerar

I många fall är nässelutslag en följd av en födoämnesallergi. Ägg, jordnötter, skaldjur, mjölk och andra livsmedel kan orsaka nässelfeber. Utslagen är i allmänhet inte är smärtsamma men klådan är obekväm och blåsorna förvärras då man river.

De kan också vara resultatet av läkemedelkänslighet, som penicillin och antibiotika. Blodtryckskontrollerande läkemedel kan orsaka nässelfeber. Men även vanlig acetylsalicylsyra eller ibuprofen kan vara orsak hos vissa allergiker.

För en del andra patienter kan luftburna eller kontaktallergener som pollen och djurkvalster ge den karakteristiska röda svullnaden. Insektbett av t.ex. bin och getingar kan ge typiska andningssvårigheter för giftkänsliga. Men även nässelfeber är långt ifrån okänt i sådana fall.

Kort sagt, alla allergener som ger vanliga allergiska symtom kan också ge nässelutslag. Konjunktivit (inflammation i ögonlocket membran) och allergisk rinit eller hösnuva (en inflammation i näshålorna) är mer typiska. Men nässelfeber påminner om allergi, då det härrör från överproduktion av histamin och andra cytokiner som ger svullnad.

Vad göra?

Förebyggande åtgärder är om möjligt alltid det bästa alternativet. Förutom att hålla miljön relativt fri från allergener och ovanstående livsmedel, finns dock det inget ”botemedel”, bara symptombehandlingar.

Klåda och svullnad kan hanteras genom kall kompress. En sval dusch kanske bara ger tillfällig hjälp, men ibland är ”tillfälligt” lång tid. Undvik att klia och bär kläder som inte irriterar området ytterligare.

Receptfria antihistaminläkemedel som Benadryl (difenhydramin) eller Claritin (loratadin) kan minska blåsor. Den senare har fördelen att man sällan blir dåsig.

Receptbelagda läkemedel är ibland bara en starkare dos av samma ämnen. Men vissa läkemedel innehåller olika föreningar. Atarax (hydroxizin) och Allegra (fexofenadin) är två ofta förskrivna alternativ. I svårare fall kan läkare föreslå en oral kortikosteroid såsom prednison.

Eftersom det finns många tillstånd som kan producera röda, svullna blåsor (akne till exempel) är det viktigt att veta när man fått sina blåsor. Bara en professionell diagnos kan ge definitivt svar. Men det finns gemensamma nämnare att leta efter.

Allergier tenderar att finnas i familjer, även om enskilda personer inte har samma känslighet. Man bör lära sig att skilja mellan urtikaria och kontaktdermatit och växtallergi. Det senare är ett resultat av kontakt med växtolja och sprids då oljan flyttas längs huden. Nässelfeber produceras från insidan.

För dem som är särskilt känsliga kan det vara god idé att ha en EpiPen eller liknande anordning. De tillåter egenbehandling mot anafylaxi med en kontrollerad dos adrenalin.

Allergi är egentligen en typ av överkänslighet. Ämnen (så kallade allergener) som är normala för de flesta människor, ger av någon orsak andra problem och får immunsystemet att löpa amok. Detta är vad som händer i det dolda.

Kroppen lymfsystem löper parallellt med blodkärlen och spelar viktig roll i att hålla sjukdomar och infektioner i schack. En stor del är koncentrerad till lymfkörtlarna, den systemdel som producerar lymfocyter, de celler som angriper sjukdomen.

Tonsiller, blindtarm och annat har lymfvävnad. Men det finns så kallad lymfatisk vävnad på andra håll, inklusive och viktigast benmärg och tymus (ett organ precis bakom bröstbenet) eller brässen, som ger T-celler, en slags vita blodkroppar. T-celler spelar viktig roll vid allergier.

Som ett resultat av många aids-artiklar genom åren, är namnet T-cell allmänt känt. Men vad gör de?

De har flera funktioner, men en av de främsta uppgifterna är att patrullera blod och lymfatisk vätska och leta efter främmande ämnen. Varje cell i vår kropp har en genetisk ”signatur” som är unik. Allt, bakterie eller virus, som har en annan signatur, ses som ett främmande ämne och kandiderar för borttagning.

Vissa T-celler markerar bara främlingen som främling, och ämnena tas bort av fagocyter eller andra mekanismer. Vissa T-celler kommunicerar med B-celler för att hjälpa dem göra sitt jobb i immunsystemet. Och vissa T-celler attacker främmande proteiner direkt.

Mastceller (en typ av vita blodkroppar) rusar, exempelvis i samband med basofiler (annan typ), till platsen för en sådan inkräktare. De får snabbt biokemin med histaminer och prostaglandiner att översvämma området. Det hjälper till att uppsluka inkräktarna och neutralisera dem. ”Paketet” transporteras sedan bort och ut ur kroppen.

Men denna reaktion kan gå för långt. Om ett i övrigt ofarligt ämne märks för destruktion, utförs hela processen i onödan. Om reaktionen är större än nödvändigt, kan för mycket histamin och andra ämnen frigöras.

I båda fallen är resultatet en allergisk reaktion.

Den rinnande näsan från en näsinflammation (allergisk rinit), röda och rinnande ögon från inflammerade ögonlock (konjunktivit), röda hudblåsor (nässelfeber) eller andra vanliga allergisymptom, följer av dessa processer. Kroppen överreagerar, vilket får immunförsvaret att rusa iväg och skada sig själv.

Att bygga upp immunförsvaret är en nyckel till god hälsa. Men liksom i allt, är balansen viktig. En alltför svag reaktion skulle göra oss sårbara för sjukdom. Alltför stark reaktion ger allergi.

Kroppen betraktar proteinerna i växtämnen som främmande inkräktare. Det stimulerar immunförsvaret att släppa antikroppar och kroppen producerar histamin. Överproduktion leder till välkända allergisymtom. Astma och pipande andning, allergisk rinit och konjunktivit (inflammation i näsa och ögonlock) och andra symptom är vanligt resultat.

Eftersom pollenkorn kan transporteras av vinden hundratals kilometer är det inte ett alternativ att ta sig bort från området. Mögel kan bildas i fuktiga husdelar. Båda dessa vanliga allergener kan inte avlägsnas från den allmänna miljön. Men de kan minimeras i miljön och, mer specifikt, i kroppen.

Att hantera pollen.

Eftersom pollen varierar under dagen kan ändrade dina vanor kontrollera exponeringsgraden. Den är sannolikt högre tidig morgon, från cirka 5 till 10. Den påverkas även av fuktnivåer. Regn eller hög luftfuktighet kan binda pollen närmare marken. De flyger inte så bra i fuktig, tung luft.

Att hålla fönstren stängda hindrar pollenkorn från att fläkta in.  Luftkonditionering med bra filter är att föredra framför öppna fönster eller kylfläktar. Klädtorkning utomhus leder till ökat pollen inomhus, eftersom sporerna bifogas kläder, som sedan får kontakt med näsa och mun.

Att hantera mögel

Mögel växer i fuktig miljö. Fuktighet hjälper till att hålla mögelnivån nere utomhus, men ökar nivån inomhus. Luftkonditionering och/eller avfuktare är bra. Regelbunden rengöring säkerställer att fukt inte fäster på ytor som kommer i kontakt med händer, näsa och mun. Allt som hamnar på händerna och inte tvättas bort, kommer förr eller senare in i luftvägarna.

Det är ganska lätt att hålla badrum och kök fria från mögel med moderna sprayer. Var noga med att tvätta händerna efter rengöring. Torka händerna grundligt efteråt.

Mediciner

Trots att man vidtagit alla rimliga förebyggande åtgärder, kan man ändå få en allergisk reaktion. Då behövs medicinering. Den underliggande orsaken kan inte elimineras, men symtomlindringen kan bli betydande.

Antihistaminer som Benadryl (difenhydramin) behandlar effektivt. och motverkar överproduktion av histamin, som leder till svullna näsgångar och andra vanliga symtom. Kortison är ett annat alternativ. Der minskar näsinflammation och minimerar slemöverskott. Överanvändning kan dock ge biverkningar.

Sammanfattning

För eventuella allergiska tillstånd som varar mer än två veckor bör man söka specialist. Det finns inga botemedel för allergier, men korrekt diagnos, hantering och behandling kan minska obehagen avsevärt.

Symptomen kan omfatta svullnad av läppar, tunga och svalg. I allvarliga fall kan det ge andningssvårigheter. Anafylaxi är vanligare vid bett och styngallergi. Blodtrycket sjunker snabbt vilket ger yrsel och eventuellt cirkulationssvikt. Halsen kan svälla så mycket att andningen fullständigt blockeras.

Även i mindre allvarliga fall är väsande andning en vanlig allergisk reaktion på giftet. Klåda och svullnad på platsen är typiskt.

Vad skall man göra?

Det finns flera effektiva strategier för att hantera sådana allergiska reaktioner.

Undvika orsaken är alltid bäst, men kan vara svårt. Bin finns överallt där blommor finns. Getingar dras till sockerlösningar, kött och andra livsmedel i hemmet. Fågelholkar, utomhusgrill och annat kan också locka. Att hänga ut fällor kan hjälpa.

Spindlar är vanligtvis lättare att undvika. De brukar undvika kontakt. Håll bodar rena och sopa ut för att uppmuntra dem att pröva sin lycka någon annanstans. Håll ett skarpt öga på dem i svagt upplysta områden i källaren eller trädgårdsbod.

Vad ska man göra när de bitit eller stuckit?

Bara professionell diagnos kan helt skilja en vanlig reaktion efter ett bett eller stick från en allergisk reaktion. Men om reaktionen går utöver normal smärtnivå och svullnaden inte klingar av inom några timmar, kan allergi misstänkas.

Ibland kan man naturligtvis inte vänta så länge. Om andningen blir svår eller om hals eller ansikte sväller, måste omedelbara åtgärder vidtas

När bina släpper sin tagg och flyger iväg finns gadden fortfarande kvar i huden. Det åtföljs vanligen av hela eller delar av giftblåsan, som innehåller vävnad som fortsätter att pumpa gift efter att den separerat från biet. Försök inte rycka ut gadden, utan skrapa bort. Det undanröjer hullingen utan att klämma ut mer gift. Getingstick kan tas bort genom att skrapa huden med steriliserad kniv i motsatt riktning mot gaddens riktning.

Lägg på is eller mycket kall, blöt handduk på området för att minska smärta och svullnad. Om allergiska symptom kvarstår eller tilltar, bör medicin föras till platsen.

Vid spindelbett bör man leta efter nekros (svart, döende vävnad) som förekommer vid området, förutom rodnad eller svullnad. Om det drabbade området sprider sig bortom angreppsstället, bör man söka läkarvård på en gång.

Antihistaminer som Benadryl (difenhydramin) är effektiva. En vanlig hydrokortisonkräm kan hjälpa. I svårare fall är det önskvärt med EpiPen eller liknande anordning. Den låter patienten injicera en kontrollerad mängd adrenalin mot anafylaxi-symptom. Alla kan dock inte ta det. Rådgör med läkare först.

Allergisk immunterapi finns i huvudsak i sprutform som tas varje vecka. Sprutan innehåller en noggrant kalibrerad dos av allergen, till exempel ett utdrag av ambrosia-pollen eller kattkvalster, ibland genetiskt modifierat. Målet är att successivt minska immunsystemets känslighet. Eftersom en allergireaktion är en överreaktion på ett ämne som betraktas som en främmande inkräktare, är tanken att ”lära” immunsystemet att bättre skilja vän och fiende.

Behandlingen är inte experimentell utan har varit i kliniskt bruk i flera år. Men den för med sig några eventuella nackdelar.

Sprutor är mycket dyrare än piller och krämer. Eftersom de administreras av läkare eller allergolog, blir det också ofta dyrare än receptbelagda mediciner att ta hemma.

De kräver också läkarbesök, regelbundet och under lång tid. Ett par veckor till några månader krävs vanligtvis för att kalibrera rätt typ och mängd allergen. En gång konstaterad, kan behandling pågå i tre till fem år eller mer. Längden varierar med varje patient, men målet är att mer eller mindre permanent påverka patientens immunsystems reaktion på vissa ämnen. Det tar tid.

Allergisprutor är inte heller bra vid vissa allergityper, särskilt födoämnesallergier. Själva behandlingen skulle kunna fungera, men anafylaxirisken anses för hög. Sprutorna injicerar patienten med ett ämne som förorsakar en allergisk reaktion. Därför finns det också stor risk att livsmedelallergiker får en livshotande reaktion.

Till den positiva sidan hör gott om kliniska bevis från flera noggranna studier, som stöder belägg för effekten av behandlingen. Kort sagt, det fungerar. Inte för alla – naturligtvis. Men ungefär tre fjärdedelar av dem som får långtidsbehandling slipper så småningom helt och hållet allergi. För många betyder det även betydande symptomminskning, vilket motiverar ansträngning och kostnader.

Allergisprutor är effektivt vid behandling av allergi mot djurkvalster, dammkvalster och pollen. Det är mycket användbart för dem som inte kan ta eller inte hittar rätt sedvanliga läkemedel. Sprutor har varit framgångsrika för att minska hösnuva och förhindra barnastma. De minskar även risken för allergireaktion vid bi och getingstick.

För dem som lider av svåra symtom, eller som helt enkelt vill undvika att äta piller resten av livet, betyder det goda nyheter.

Det finns många olika typer på marknaden. Dock är några mer effektiva än andra.

Många hemluftrenare producerar ozon. Ozon är en syremolekyl (två syreatomer bundna tillsammans) med en extra syreatom bredvid. Eftersom syremolekylen är relativt stabil, tenderar atom nummer tre att hoppa bort. När det händer det blir den en fri radikal, som är elektriskt laddad.

Sådana syreatomer kan skada lungorna. De bär energi och eftersom de består av syre, kan de lätt delta i massor av biokemiska reaktioner. Reaktionerna är inte alltid positiva. I extrema fall kan de öka risken för lung- och hudcancer. Vissa astmasymtom förvärras av för hög ozonexponering.

Men nivån som den genomsnittliga hemluftrenaren producerar är långt under lägstanivåer. På sin höjd kan verkligt känsliga människor lukta en aning ozon i luften. Syftet med ozon är att det kombinerar med potentiellt skadliga luftpartiklar och sedan flyttar dem till väggarna eller till luftrenaren.

Många hemluftrenare gör ett bra jobb genom att skapa lågintensiv elektrisk laddning på metallplattor. Renaren använder sedan en fläkt för att flytta runt luft och djurhudceller, damm och andra luftpartiklar som attraheras av plattorna. Plattorna rengörs därefter, vanligen ungefär en gång per vecka.

Luftrenare är ingen mirakelkur men fungerar som utlovat. De minskar mängden damm, rök och småpartiklar i luften, och ibland avsevärt. En nyckel till deras effektivitet är att skaffa renare i lämplig storlek för rummen. Varje större rum kräver en rejäl renare.

Ett viktigt tillägg till luftkvaliteten i hemrenare är HEPA-filter. Högenergi-luftfilter gör mer än att placera partiklar på elektriskt laddade plattor. Ovarsam hantering kan sätta tillbaka partiklarna i luften. Men HEPA-filter är speciellt utformade för att verkligen fånga partiklar permanent.

Vissa är tvättbara, andra inte. Vissa är utformade för att hålla hela renarens livslängd (vanligen 3-10 år), andra måste bytas ut efter 1-2 år eller så. Priserna varierar och de dyrare modellerna har inte nödvändigtvis HEPA-filter för hela sin livstid.

Buller är en annan viktig faktor för att bedöma hemluftrenare. Vissa sprakar och smäller som resultat av den elektriska aktiviteten. Andra har fläktar som lätt överröstar datorn i hemmakontoret. En bra renare är så tyst att man knappt märker den.

Ett bra filter i hemmets luftkonditionering eller värmeenhet är ett måste för att hålla damm, kvalster och andra partiklar stången. Men hemluftrenare möjliggör en högre grad av luftrening, koncentrerad till områden som sovrum eller hemmakontor. Om du tillbringar mycket tid där – och vem gör inte det – bidrar de till att minska vissa allergener.

Liksom alla andra allergier inträffar födoämnesallergi när immunsystemet överreagerar på ett allergen. Mjölk är en typisk allergen, liksom ägg, jordnötter, skaldjur och några andra livsmedel.

Som svar på kontakt eller intag frigör kroppen en antikropp som kallas IgE (immunoglobulin E). Kroppen anser att maten är en främmande inkräktare. Antikropparna stimulerar utsöndring av histamin, prostaglandiner och andra föreningar som producerar symptom.

Födoämnesallergins symtom är ofta mer omfattande än vid andra allergiska reaktioner. Nästäppa och rinnande ögon förekommer. Men de åtföljs oftare av nässelutslag (kliande röda blåsor på huden), läppsvullnad, svullen tunga eller svalg, pipande andning och illamående och buksmärtor.

I allvarliga fall kan anafylaktisk chock förekomma. Anafylaxi är en systemiskt (övergripande) allergisk reaktion. Det innebär drastiskt sänkt blodtryck och trånga luftvägar som leder till andningssvårigheter, yrsel och andra allvarliga symptom. Det kommer snabbt. Lämnas det obehandlat orsakar är det ibland dödligt.

I vissa fall är födoämnesallergiska reaktioner punkt-lokaliserade. Färsk frukt och grönsaker orsakar ofta stickningar i munnen. Orsaken tros vara proteiner som liknar dem i visst pollen.

För att skilja mellan livsmedelsintolerans och födoämnesallergi krävs professionell diagnos av en allergolog.

Ett pricktest kan avgöra om en person faktiskt har allergi mot vissa livsmedel. Läkaren tar ett prov av det misstänkte ämnet och utsätter patienten genom att sätta in en liten mängd under huden med nål. Huden observeras ungefär en halvtimme för att notera eventuell svullnad eller klåda som reaktion på extraktet.

Ett blodprov kan vara motiverat. Det mäter mängden IgE som produceras som svar på misstänkt konsumerat livsmedel. Men det är inte alltid definitivt.

Laktosintolerans, till exempel, orsakas av genetiskt inducerad brist på magenzym som behövs för att hantera komjölk. Symptomen kan vara likartade, men är inte en allergi.

Att eliminera problemmat från kosten och miljön är den första och bästa försvarslinjen. Personer med äggallergi bör helt enkelt inte äta ägg eller äggprodukter. Känsliga för jordnötter och jordnötsmjöl bör generellt undvika sådana produkter.

Eftersom det ännu inte finns något botemedel för födoämnesallergier, är bästa medicinen att undvika kontakt. Dock är symtomlindring möjligt när olyckor inträffar. Antihistaminer rekommenderas. Det är också bra att ha en EpiPen eller liknande anordning till hands som gör att allergiker kan injicera en liten mängd ephinephrine vid en nödsituation. Det kan avvärja en allvarlig anafylaktisk attack.

Damm är egentligen inte ett allergen – inte ens för känsliga personer. Men dammkvalster kallas så, eftersom de lever på små partiklar som finns i alla hem. De är en vanlig orsak till allergiska reaktioner.

Eftersom de producerar avföring och deras kroppar ruttnar, inför de proteiner i miljön vilka immunförsvaret bedömer som främmande inkräktare. Det utlöser utsläpp av antikroppar kallade IgE (immunoglobulin E). De stimulerar histaminutsöndringen som skapar den vanliga allergiska symptom som rinnande, kliande ögon (konjunktivit), rinnande näsa (allergisk rinit eller hösnuva) och annat.

När pollennivåerna är som lägst på vintern kan dammkvalstrets populationer nå sin topp. Det är den period i många klimat när luftfuktigheten är hög på grund av täta regn eller smältande snö. Dammkvalster frodas när luften är fuktig och tenderar att dö när den faller under 50 %.

Som med de flesta miljöfaktorer är bästa medicinen att förebygga.

Håll mängden dammkvalster och dess avfall så lågt som möjligt genom noggrann rengöring. Tvätta överkast och lakan varje vecka i varmt vatten (60C). Om det är möjligt bör man frysa torra bäddar över natten i en stor frys. Hudvänliga lakan och överkast är bra. Ull eller dun är bekvämt i sängar, men uppmuntrar dammkvalster mer än syntetiska blandningar.

Barn är mest mottagliga, särskilt barn från familjer med allergier. När du köper stoppade leksaker bör du köpa sådana som kan tvättas i varmt vatten. Tvätta örngotten ofta och tillsätt milt blekmedel.

Speciella dammtrasor och moppar som faktiskt behåller damm istället för att sprida det i luften, är bra. Dammsug ofta med en maskin som tar HEPA-filter. För de verkligt känsliga är det bra med kirurgmask under dammtorkning och dammsugning. Lämna rummen en halvtimme efteråt för att låta dammet lägga sig. Dammkvalster är tunga och stannar inte i luften så länge.

Kanske vill man byta ut sina mattor mot trä eller syntetiska golv. Dessa material behåller mycket mindre damm och är lättorkade. Sovrummet är ett bra ställe att koncentrera sig på. Tyggardiner kan ersättas med fönsterluckor i trä eller plast. Lameller kan torkas av lättare.

Även den flitigaste kan ändå drabbas av allergisymptom. Medicinering behövs ibland. Receptfria antihistaminer såsom Benadryl (difenhydramin) eller Claritin (loratadin) ger symptomlättnad. Receptbelagda starka nässprayer, såsom Nasonex, är effektiva. Följ anvisningarna och överdosera inte.

För dem som drabbas av astmasymtom såsom väsande andning eller kronisk hosta, kan bronkdilaterare vara fördelaktigt. De öppnar luftrören. Kortikosteroider kan tas för sig eller tillsammans med dem. liksom med varje receptbelagt läkemedel, är läkardiagnos ett måste innan en sådan behandling. Alla mediciner har biverkningar.

I mer extrema fall kan immunoterapi vara lämpligt. Det är allergisprutor med extrakt från dammkvalster som avser att göra patienten mindre känslig. För en sådan långsiktig kur måste man kontakta läkare.